Forskare i lagerstyrning Stig-Arne Mattsson: "För att ett säkerhetslager skall kunna ge en önskad servicenivå med så låg kapitalbindning som möjligt måste det vara proportionellt mot efterfrågevariationerna under ledtid och stå i relation till en önskad servicenivå"
Alla som har lager känner till att det finns (stora) osäkerheter både i behov och i tillgång. För att lösa osäkerhet i behov behöver man på något sätt bygga upp ett tillgängligt lager som är större än vad man egentligen förväntar sig behöva. Detta kallar vi säkerhetslager.
Eftersom lager medför kapitalbindning finns det stor anledning att dimensionera dessa säkerhetslager och säkerhetstider så effektivt som möjligt, dvs så att man får så få bristsituationer och störningar som möjligt för så liten kapitalbindning som möjligt. För dimensionering av säkerhetslager finns det sedan länge ett antal metoder som är användbara för praktiskt bruk och som åstadkommer en tillfredsställande avvägning mellan kapitalbindning och leveransförmåga genom att utgå från en önskad service- nivå. Merparten av dessa i praktiken användbara metoder finns beskrivna i grundläg-gande läroböcker i logistik. De flesta affärssystem som finns på markanden stöder också användning av dem. Trots detta tillämpas de mycket begränsat. Se exempelvis den PLAN-undersökning i 150 svenska företag som genomfördes 2005.
I stället används i stor utsträckning ett mycket förenklat tillvägagångssätt som innebär att säkerhetslager antingen uppskattas helt manuellt utan att några kvantitativa beräkningar eller beräknas med hjälp av förenklade metoder utan någon koppling till en önskad servicenivå eller till graden av osäkerhet.
I huvudsak bygger de helt på så kallad erfarenhet. Att det skulle vara möjligt att med någon större precision dimensionera säkerhetslager med hjälp av erfarenhet är ett påstående som nog i de flesta sammanhang kan ifrågasättas.
Det förefaller finnas en tendens till att vid bedömningsmässig uppskattning av lämpligt stora säkerhetslager tänka proportionellt, dvs att i större eller mindre utsträckning sätta säkerhetslagret i proportion till efterfrågans storlek. Man skulle kunna tala om proportionalitetsmetoder. Förhållandet är det samma när man använder sig av förenklade beräkningsmetoder som i sig också utgår från allmänna bedömningar. Exempelvis är säkerhetslagerbestämning baserad på ”tre veckors efterfrågan”, ”procent av årsbehovet” och ”ett procenttillägg på ledtidsbehovet” mycket vanligt förekommande. Även med sådana tillvägagångssätt blir säkerhetslagret proportionellt mot efterfrågans storlek.
För att ett säkerhetslager skall kunna ge en önskade servicenivå med så låg kapitalbindning som möjligt måste det emellertid i stället vara proportionellt mot efterfrågevariationerna under ledtid och stå i relation till en önskad servicenivå.
Stig-Arne Mattsson som forskar vid Chalmers har studerat hur kapitalbindningen i säkerhetslager påverkas av användning av proportionalitetsmetoder jämfört med servicenivåbaserade beräkningsmetoder vid samma önskad servicenivå.
Två proportionalitetsmetoder har studerats och jämförts med en mer kvalificerad metod som kan beräkna säkerhetslager med utgångspunkt från en given servicenivå och som tar hänsyn till efterfrågevariationer. De båda metoderna är att sätta säkerhetslag-ret lika med ett antal dagars efterfrågan respektive att sätta säkerhetslagret lika med ett procentpåslag på efterfrågan under ledtid. För att få jämförbarhet med avseende på kapitalbindning har antalet dagar respektive procentpåslag anpassats så att en medelservicenivå för hela artikelsortimentet på 97 % uppnås och därmed en servicenivå som är likvärdig med den som erhålls vid dimensionering baserat på önskad servicenivå. Antal dagar som medförde än medelservicenivå på 97 % var 3,1 och procent- påslaget 24,9.
Resultat av studien är att kapitalbindningen blir mer än dubbelt så hög vid användning av de analyserade proportionalitetsmetoderna för säkerhetslagerbestämning jämfört med om en beräkningsmetod som utgår från önskad servicenivå används.
Det framgår också att andelen artiklar som får en onödigt hög servicenivå är klart högre än andelen som får för låg servicenivå i enlighet med resonemangen ovan. Dessutom kan noteras att proportionalitetsmetoderna ger upphov till att åtskilliga artiklar får mycket låga servicenivåer.
Källa: Lagerstyrningsakademin.se